Grövelsjön sommaren 2014

Publicerat: 2016-03-31 | Kategori: Resor

I skogen och på fjäll med bil och småfolk

Sex barn från drygt ett till fem år gamla och fyra vuxna på skogs- och fjällsemester på barnens villkor. Det här är historien om hur vi lyckades överleva en vecka då småfolket var i majoritet.

Lagom när myggen börjar vakna fram på kvällkanten möter vi upp våra vänner i skogen vid ån Guttan mellan Idre och Grövelsjön. Där Guttan och Stupån möts finns en rastkoja som går att använda utan kostnad. Vi älskar våra tält men att använda sig av dessa stugor kan underlätta en hel del när det finns en hög med småbarn, särskilt när vädret bjuder på skurar.

Nästa morgon blir tidig, för då ska fisken luras. Det är en av de här magiska mornarna, när byxorna blir blöta av fukten som ligger tät på gräset, och solen bryter igenom mellan de gamla träden längs vattnet. Några av träden har säkert upplevt minst ett par hundra år av fiskare som vandrat längs vattnet. Skogen är gles och det är lätt att ta sig fram. Någon ren tittar förstrött på mig och ser ut att tänka ”god morgon du underliga figur” innan den lunkar iväg, en hare blir orolig och sätter fart.

Det hugger några gånger och några harrar får hälsa på livet över ytan. De är dock små och är snart tillbaka där de kom ifrån. Pär har haft mer lycka och kan senare bjuda på nyfångad öring till frukost.

Tanken är att vi ska se, bo, sova och vandra på kalfjället. Frågan är hur det ska gå till? Det är mycket packning som ska med till alla människor och i vissa fall är människorna själva packningen på ryggen. Det slutar med att vi flyttar oss några mil till Valdalen i Norge. Här kan man köra i princip ända upp på kalfjället. Det blir perfekt, vi lämnar bilarna på ca 800 m.ö.h. och går några hundra meter upp på fjället. Här slår vi läger. Långt där nere skymtar Gutulisjön insvept i djupa skogar och lättillgängliga sandstränder, bakom oss ligger kalfjället som tar oss in i Femundsmarka nationalpark. Platsen är rofylld och perfekt för vårt ändamål, det är inga stup, inga vatten där ungarna kan flyta bort, bra sikt och mestadels mjuk mark – ungarna kan springa hur de vill, över allt, och det gör de, från morgon till kväll. De tittar på myror, klättrar i krokiga fjällbjörkar, får munnen blå av blåbär, bara springer och allt annat som barn gör.

Tälten åker upp runt tältkåtan, kåtan fungerar perfekt som samlingslokal. När regnet kommer, vinden tar i eller myggen blir riktigt besvärliga kan vi alla söka skydd på samma plats och fortfarande ha gott om utrymme.

Plötsligt kommer Tynn och Sigrid och vill ha en skål, de säger att de hittat hjortron. En stund senare kommer dessa femåringar leende tillbaka med några deciliter av härligt solmogna hjortron. Till och med jag med mitt tålamod som kräver gott om bär för att över huvud taget tänka tanken att ge mig ut börjar tycka att det är intressant. Under de dagar vi är på fjället hjälps alla åt att plocka bären, för en som mig som aldrig plockat hjortron, mer än något enstaka bär på en fattig myr långt söder om Dalälven, känns det som jag hittat en riktig skatt när vi till frukost frossar i nykokt sylt med mjölk och blickar ut över det vidsträckta landskapet.

Området är populärt och det kommer många dagsvandrare. Flera av dem bär på burkar och tar med naturens gåvor hem.

"Han är dagens hjälte, säger kvinnan som stannat för en pratstund. Jag kan inte göra annat än att hålla med. Hon syftar på Kalle, Kalle som packar bilen full med tre små barn och drar till fjälls. De flesta föräldrar kan föreställa sig hur det är att ha ansvar för tre barn mellan ett och ett halvt och fem år när man är på fjället, för att inte tala om alla timmar i bilen. Många skulle nog tveka, men inte Kalle, han vill ge, ge sina barn något alldeles speciellt, något som han själv tror på. Då många av oss är relativt rutinerade föräldrar har vi redan innan bestämt att vi hjälps åt med allt, från rumptorkning till matlagning och allt där emellan."

En vagn med stora hjul och fjädring samt bärstolar är vår lösning för att ta oss ut på åtminstone några få kilometers dagsvandring. Till det kommer mutor av olika slag för att hålla humöret och motivationen uppe, en stor portion kreativt tänkande på lösningar som motiverar småfolket att gå trots att man är så trött att armarna hänger i backen, till sist har alla vuxna övat upp ett tålamod som sträcker sig flera kilometer fram på stigen.

"Vad är det för doft, säger jag när vi vaknar nästa morgon?"

"Det är du, efter flera dagar i fält, svarar Fam och blinkar."

Det är då vi bestämmer oss för att lämna vår fantastiska lekplats och uppsöka civilisationen i form av Grövelsjöns fjällstation. Men vi är alla rörande överens om att vi ska bo i tält och bara använda faciliteterna på fjällstationen, och det är enbart på grund av att småfolket, som numera har blivit en accepterad benämning på barnen, ska få en chans att tvätta av sig, hade de vuxna fått bestämma hade vi letat upp en iskall bäck och tvagat oss ordentligt, gärna med myggen runt omkring konstaterar vi skrattande.

Det är bara att erkänna för sig själv att en bastu och dusch är väldigt skönt efter några dagar utomhus, att det känns skönare att stoppa nedkissade barnkläder i en tvättmaskin än en kall bäck, att det är skönare att släppa lös småfolket i lekrummet på en fjällstation än att ligga i ett tält med barn som har överskottsenergi när regnet inte ger sig.

Efter lite efterforskningar kommer vi fram till att Linnéstigen passar våra förutsättningar. För att lägga all kraft på att försöka komma upp en bit på fjället bestämmer vi oss för att åka bil ett par km från fjällstationen ner till Sjöstugan. Det visar sig att vi inte var ensamma om att ta bilen dit, vi går förbi några hundra meter med parkerade bilar innan vi kommer fram till starten av stigen. Carl von Linné beskrev Grövelsjön och dess omgivningar under en av sina resor. Bl.a. lär han ha startat sin vandring här vid utloppet av Grövelsjön, korsat ån Grövlan och vandrat genom skogen och upp på fjället under sin väg mot Röros i Norge. Leden är lättgången och börjar med en spännande bro över ån, att det sedan fungerar bra att ha med vagnen underlättar mycket. Som vanligt anpassar vi hela tiden takten till barnens behov. Efter knappt två kilometer upp på kalfjället tar vi matrast. Då är det ytterligare några hundra meter till Norska gränsen.

Nedanför glittrar Grövelsjön och en av turbåtarna lägger ut från Sjöstugan på sin väg norrut i den långsmala sjön. Kanske kommer passagerarna att få en historielektion när de åker förbi den stjärtfena som fortfarande lär sticka upp efter det tyska Heinkel 111 planet som nödlandade på sjön 1940. Eller så hoppar de ovetandes av i norra änden av sjön och vandrar vidare.

För 30 kronor får barnen bygga sig ett troll i trollverkstaden. Trollet kan man sedan lämna på Trollstigen som börjar precis utanför fjällstationen, leden är någon km lång och anpassad för barn. Småfolket uppskattar trollstigen där de kan se jättens tandborste, tomten som fiskar och alla småtroll som bor i stubbarna. Vandringen är lätt och går till största delen genom en gles barrskog där vi får se gammeltallar som säkert är äldre än gammeltrollet.

Vid ”Linnes källa” fyller vi på vattenflaskorna med kallt vatten som trycks fram genom sandbotten. Vattnet är klart och vi ser tydligt hur gruset på botten kastas runt när vattnet pressas upp. Under en stor gran vid slutet av leden bor alla hembyggda småtroll. Vid de hemmagjorda trollens träd bestämmer sig småfolket för att det är dags att ta en längre rast, det är uppenbarligen spännande att titta på alla fantasifulla skapelser. Det spelar ingen roll hur hungrig man är, eller hur hungriga ens föräldrar är.

"Vad ska vi äta idag, säger Fam när vi är tillbaka på fjällstationen. Alla inser att vi är mycket hungriga och att laga mat tar en stund, en stund som kan bli skillnaden mellan framgång och nederlag. Får inte småfolket energi snabbt kan de närmaste timmarna bli påfrestande."

"Vi kollar restaurangen, föreslår jag."

Kalle rusar in och kommer tillbaka med ett leende.

"Två vuxna och två barn betalar knappt 250 kr för en buffé gjord till stor del av KRAV-märkta råvaror. Det blir ett enkelt val."

Innan vi sätter oss i bilen för att rulla hemåt så konstaterar vi att den här semestern kanske inte är världens mest avkopplande, men det var ingen som hade räknat med, den är som vardagslivet i en storfamilj. Det är alltid någon som behöver hjälp, alltid någon som skriker eller pratar, det händer alltid något, man behöver alltid vara lite på spaning för att se vad som händer, har man tur kan man kanske få tid att tänka färdigt en egen tanke när barnen somnat framåt småtimmarna. Men det känns bra ända in i själen när småfolket under en veckas tid har lekt och busat utomhus med sina kompisar från morgon tills de slocknar i någon omöjlig ställning på en omöjlig plats.

Fiske

Särna-Idre FVOF är förvaltare av fisket inom Särna och Idre socknar. Fiskevårdsområdet omfattar allt socken- och bysamfällt fiske.

Sjöarealen är ungefär 6000 ha och de större strömvattnen är sammantaget cirka 17 mil.
Dessutom ingår genom arrende Sveaskogs vatten och genom samförvaltningsavtal de flesta reservatsvatten med undantag för fjällvattnen i Hävlingensystemet och på Fulufjället. Där gäller bara Dala Fjällfiskes fiskekort.

Fiskekort går att köpa för 60 kr per dygn, 20 kr för en karta. (2014)

Användbara länkar:

Fiskekort

Information om fjällen runt Grövelsjön

Grövelsjön

Information om Grövelsjöns fjällstation.

Svenska turistföreningen

Som icke medlemmar i STF betalar vi 150 kronor för en vuxen och ett barn per dygn för att nyttja fjällstationens bekvämlighheter.

Gänget på fjället.
Tuva med nyplockade hjortron.
Alla hemmasnickrade troll på trollstigen.
Vandring längs Trollstigen.
Tårna doppas i Linnés källa.
Lägerlivet uppe på fjället..
Många figurer gömmer sig längs Trollstigen.
Kvällsmys i kojan vid Guttan.
Det är svårt att hitta bättre förutsättningar för att leka hela sin vakna tid.
Att bada i små strömmande åar är något särskilt.
Pär förbereder den nyfångade frukosten.
Tidig morgon med flugspöt.