Jakthelg med Griffon Fauve De Bretagne

Publicerat: 2019-12-22 |

En helg i skogen med Griffon fauve de bretagne

Lugnt och fint sätter Tobias Rydh ner sin jaktkompis Hunter. Tobias väntar lite och känner regndropparna i nacken. En kort stund senare ger sig Hunter ut i det tidiga morgondunklet. Den bruna hundkroppen försvinner in i det täta kärret med ungskog.

TEXT & FOTO MATTIAS WESTERBERG

Jaktledaren Pia Martikainen har samlat ett gäng på sina hemmamarker i Östergötland med olika hundar av rasen hon brinner för. Några är gamla bekantskaper och andra är nya. De har åkt från Halland, Jönköping, Gränna och någon från grannsamhället för att jaga tillsammans med andra som brinner för rasen. Vi pratar självklart om Griffon Fauve De Bretagne. Hundarna kommer att få bekänna färg under två dagar på olika marker. Första dagen är landskapet brutet med fält i svackorna och skog på höjderna. Här gömmer sig mycket vildsvin, dovvilt och rådjur samt en och annan älg. På den andra dagen ändrar sig förhållandena. Då väntar de stora skogarna med betydligt färre vilt, även om arterna är de samma.

"Som du hörde vid samlingen har jag valt att bara skjuta gris för Hunter", säger Tobias samtidigt som han studerar GPS:en. På hemmamarkerna har vi mycket av både dov och gris men jag har valt att försöka fokusera på ett viltslag med Hunter.

Samtidigt som Tobias släppte Hunter gick Christian Johansson och Calle lösa från andra sidan av såten. Hunter tar ut svängarna bra och efter en kort stund blir det sång i skogen.

"Hunter har plockat upp något", ropar Tobias på radion, men jag vet inte vad det är.

Spänningen stiger när knakandet i skogen kommer närmare och närmare. I den täta ungskogen visar sig tyvärr inget vilt utan både byte och hund passerar på ett trettiotal meter bakom granar och björkar. En stund senare, när han släppt viltet, kommer Hunter förbi Husse på ett föredömligt sätt och kollar att husse mår bra. ”Sköt dig Husse”, jag har ett jobb att utföra, ser han ut att tänka när han saktar in och spanar mot oss innan farten ökar igen.

På den här sidan av såten är det mycket ungskogar, vilket också brukar innebära vilt. Kanske är det den långa perioden av regn och fukt som gör att viltet inte rör sig eller har hittat andra boplatser och blir svårfunnet. Även om viltkontakterna är något färre än vanligt denna dag så gör Hunter sitt jobb och söker ut föredömligt hela tiden, till slut ger det resultat och en passkytt ropar på radion att det var ett rådjur som fick fart på klövarna när Hunter startade sången. På väg mot ”Sjölandet” passerar vi ett par skyttar som berättar att Hunter har drivit fram både räv och dovvilt till dem. Sjölandet är ett tillhåll för den orädda. Det är blött och ogenomträngligt med sälgbuskar som hindrar vandringen och plötsligt kan du försvinna ner och fastna i det bottenlösa. Här nere håller ofta grisarna till på de höglänta fläckar som finns. Tobias och Hunter gör ett sista försök att söka av ytterkanterna, även om det är mycket bökat vill inte grisarna visa sig. När Pia blåser av jakten går det att konstatera att båda hundarna har hittat vilt som de fått fart på men att inga grisar har observerats.

"Det är hundförarna för respektive såte som bestämmer vad vi skjuter för tillfället", bestämmer Pia, innan vi placerar ut oss för dagens andra såt.

Även om Fredrik Malmgren, med sin Bianca säger att allt vilt är tillåtet på dagens andra såte går viltet hem med segern.

Nästa morgon samlas ett lite reducerat gäng i den regniga, kalla och mörka skogen för att ta revansch. En plan görs upp och Anders Schönborg med sin unghunden Zippo gör sig redo för anta första utmaningen tillsammans med Tobias och Hunter. Det är plus en grad och snöblandat regn som faller när vi passerat hygget och når ungskogen.

"Som du ser är Zippo mycket spårnoga", säger Anders.

Det är omöjligt att missa, Zippo håller nosen mer i backen än i luften. Plötsligt, i kärret intill ungskogen, ändras hans söksätt. Anders konstaterar att han går på något. Han arbetar sig in i ungskogen och snart hörs ett klart och tydligt skall. Det blir några korta bukter i ungskogen framför oss innan det lägger av på ett rakt spår norrut. Radion knastrar och någon säger att Zippo kom förbi med rådjur, vilket inte är lovligt för de här hundarna.

"Nu ska du se", säger Anders och plockar fram ett litet horn.

GPS:en visar 500 meter när Anders klämmer i några gånger. GPS:en kan inte vara mer tydlig med att Zippo uppfattat signalen och vänt tillbaka. Samtidigt som Zippo kommer tillbaka och vi söker nya spår hörs nya skall i fjärran. Det visar sig vara Tobias och Hunter som har hittat några rådjur även de. Innan Såten tar slut söker Zippo ut ett par hundra meter och hittar vad som sannolikt var de djur som Hunter drev tidigare. Jakten går längre och längre bort. Den här gången visar inte Zippo samma lystring till den kraftfulla signal som Anders skickar ut över skogen genom det lilla hornet. När drevet passerar 800 meter vänder det plötsligt och inom kort hörs Zippos skall mellan skyttarna igen.

"Har ni möjlighet så försök stoppa Zippo", säger Anders. Jag vill få ett slut på det här.

Plötsligt ändrar sig allt och Zippo är ett par hundra meter bort och Anders lyckas få in honom till sig. Det är en glad husse som ger sin hund mycket beröm och kärlek.

"Han kom ju trots allt till mig", även om det tog lite tid, säger Anders och ler.

Efter en kort korvgrillning har gruppen placerat ut sig vid dagens sista såte. Från norr angriper Fredrik och Bianca och från söder Lars Martikainen in med Ina.

Efter en korts stund vandring och några sökrundor av Bianca säger Fredrik, när vi tittar ut från vår höjd i storskogen, att i den där ungskogen måste det ju finnas gris, den är perfekt. Några sekunder senare får Bianca anledning att börja kvällens sista jakt. Upptaget går rakt mot oss men viker snabbt av, sannolikt för att det gick rakt in i vår vittring. Drevet går undan med en kort lov över grannmarken. Kort därefter går det tillbaka in på rätt mark och höjer hastigt pulsen hos Tobias som hamnat i ett torn i den här såten. Sedan är det raka vägen söder ut mellan och runt om våra skyttar i några hundra meter innan det lämnar marken.

"Det måste ha varit gris", säger Fredrik när han granskar sin GPS. Bianca brukar bete sig så med gris. Nu har hon släppt och går tillbaka i slaget. Hemma skjuter jag allt för henne, det är ju mest gris och rådjur där.

Vi rör oss tillbaka mot spåret för att fånga upp Bianca då det börjar bli mörkt. Plötsligt visar GPS:en att hon är nära inpå oss och Fredrik kallar framgångsrikt in sin trogne vän. Kort därefter är mörkret ett faktum och jakten avbryts.

Pia sammanfattar dagarna med att även om hundarna har jobbat bra och vi har haft vilt på benen så har inga fällts. Vädret har varit, blött, fuktigt, mörkt och bitvis kallt. Vi har träffats nya trevliga människor. Det låter som en hyfsat normal jaktdag.

En blöt regning och kall samling inför den kommande jaktdagen.
Pia går igenom kartan med för marken nya jägare.
Anders Schönborg förbereder att ta hand om hunden Zippos tassar.
Anders skickar Zippo i det dunkla morgonljuset.
Anders Schönborg blåser efter sin Zippo.
Anders välkomnar sin Zippo när han väl kommer tillbaka.
Tobias Rydh tittar efter sin hund Hunter på GPSen.
Tobias letar sig ut i ytterkanterna av till ogästvänliga
Efter att ha sökt av ett område kommer Hunter för att titta till Tobias.
Hunter med full fart i skogen.
Hunter stannar till vid husse på en sökrunda.
Hunter kollar till Husse Tobias mellan söken.
Efter dagens första såt får man följa med husse i koppel genom vildsvinsböket.
Efter dagens första såt får man följa med husse i koppel genom vildsvinsböket.
En korvgrillning värmer bra en kylig dag.