Lofoten tour sommaren 2017

Publicerat: 2017-08-03 |

Lofoten

På fjärde dagen, efter att vi lämnat södra Sverige, fick vi uppenbarelsen, uppenbarelsen att vi kommit till landet av berg och hav. Platsen där bergen störtar flera hundra meter rakt ner i ett kallt och salt hav fullt av fisk. För i Norge är det fullt möjligt att fråga sig, "Vad ska jag äta till middag idag?", och sedan gå ner till vattnet och dra upp en torsk, makrill, sej eller någon av de andra arterna som simmar runt där. Det är lika fullt möjligt att vandra ut till ån, älven eller fjällsjön och fånga någon av de delikatesser som gömmer sig där.

När jag kliver in på första campingen för att anmäla våran närvaro får jag min förväntningar förpassade till garderoben. Jag tänkte mig en romantisk urnordisk dialekt från någon i en äkta ylletröja, men istället möts jag av någon som lärt sig sina första ord i gränstrakterna mellan Skåne och Småland iklädd en modern hoodtröja. Killen på andra sidan disken berättar att det är många svenskar här och utför alla möjliga arbeten, inte bara som fiskrensare.

Killen i receptionen pekade ut några platser i närheten som var värda att besöka. "Idag finns chansen att se midnattssolen på nord nordvästsidan av ön", berättar han. Vi är tillräckligt pålästa för att inse att, där det finns berg finns det också moln och regn som kan dölja det du vill se i flera dagar. Vi bestämmer oss för en nattlig utflykt till Brenna. En halvtimme innan tolvslaget glider molnen in och döljer det mesta av himlen.

Nästa dag börjar lite mulet, men när vi åker genom tunneln strax väster om Sandvik camping som ligger i närheten av Solvaer, då öppnar sig en annan himmel, en blå med en klart lysande sol. Vi har tagit oss från en sida av berget till en annan och fått ett mycket soligare väder. Vägen vi rullar på går precis intill havet på ena sidan och branta berg på andra. Vi är på väg mot Henningsvaer som visar sig vara en fantastiskt mysig liten by utkastad som en platt pankaka i jämförelse med bergen intill som sträcker sig mot himlen. För att komma ut till bykärnan måste vi och alla andra turister åka över ett antal broar och småöar. Att vandra runt i Henningsvaer är som att få ett stort antal språklektioner med tanke på de många nationaliteterna som strövar runt i de små gränderna. Även om det finns flera souvenirbutiker har byn lyckats behålla en charm som gör att jag gärna återvänder hit. För den äventyrslystne finns goda möjligheter att ta sig mot högre höjder i området, klättring är populärt i området. När hungern gör sig påmind bestämmer vi oss för att inte chansa utan åker till campingen 20 minuter bort och hämtar "köket, skafferiet och kylskåpet" och kör tillbaka till de fina klipporna och det vackra vädret.

Lyckan stirrar på oss i form av en stor värmande sol även nästa dag. Vi rullar sakta på en liten väg mot Hov på norra delen av Gimsøy. Hit har inte de många turistbussarna hittat. Det är frid i själen och gott om plats för att titta på när solen vänder ovanför horisonten vid midnatt. Husbilarna har parkerat med fronten mot havet och i eller utanför sitter en man och en kvinna. En majoritet av dem har grånande hår och är i 65-årsåldern. Klockan 2345 kommer de som inte redan är ute fram och riktar kameran mot havet och solen. För en fotograf är det ett grymt ljus. Campingen på Hov är av det enklare och billigare slaget men fungerar utmärkt, avgiften betalas i något som liknar en parkeringsautomat. Innan vi åker fyller vi ryggsäcken med vatten och energi för att vandra de dryga 400 metrarna upp till berget bakom tältet. Efter många stopp och motivationssamtal med de små, deras favoritsyssla är inte att gå för att gå eller gå för att få se en fin utsikt, når vi toppen. Vi som är några år äldre njuter av fulla drag när vi får se den stora vita sandstranden och det turkosa havet framför campingen. Storslaget!

Jag gissar att alla turister bidrar till att det aldrig är svårt att hitta en affär av varierande storlek som är villig att sälja dig lite föda. Vi stannar till i det fullt moderna köpcentrat i Leknes. Här fyller vi upp matföråden och kompletterar med lite i sportbutiken. Inte långt från Leknes, på norra sidan, ligger Uttakleiv. Här betalar du 100 nok i en låda för att få tälta en natt. Servicen är enkel med toalett, dricksvatten och diskho. Det finns ett antal bord och bänkar med var sin grillplats intill. I norge använder de som bekant gärna ull, en del av ullen kommer från de får i Uttakleiv som håller gräset kort året runt. Ett stenkast upp på berget finns bäckar och fjällsjöar med fritt öringfiske. Vi har bara fiskeutrustning för det stora havet och har istället ytterligare en gång handlat fiskburgare som vi steker på och äter med pulvermos. Även om jag sover djupt under natten kan jag inte undgå att notera hur vindbyarna trycker på. När vi packar ihop våran ögonsten, Hilleberg Keron 4 GT, nästa morgon inser vi att en av tältbågarna har böjts i de hårda vindarna. Uttakleiv är en utmärkt plats att hänga på under ett par dagar, gott om utrymme för barnen att låta fantasin dra iväg. Uppe i sluttningen finns otaliga block som är fantastiska att klättra på och under dem finns stora håligheter att utforska.

I Ballstad får jag mina förutfattade meningar tillfredställda. Om jag på campingen blev snuvad på min bild om vad jag skulle möta i receptionen blev jag med råge tillfreds när vi klev in i hantverksbutiken i Ballstad. En och åttiofem meter lurvig norrman, iklädd en riktig norsk ylletröja, som pratar genom skägg och mustach när han stolt berättar om de ylletröjor och filtar som han företräder. De kommer frånm Lofotenfår som går ute hela året, hantverket är till 100 % gjort på Lofoten. Tyvärr avslöjar även prislappen det med sina närmare 3000 nok. Vi insåg att många tröjor och andra varor är tillverkade i öst som så mycket annat.

Moskenaes camping är kanske inte den charmigaste men den är riktigt fräsch och prisvärd, inte minst med tanke på lekparken för de små. Det blir vår utgångspunkt de närmaste dagarna när vi utforksar Moskenesøy med de värsta av värsta berg som dyker rakt ner i djupet och sticker upp som spetsiga misiler. Från campingen fångar vi torsk, sej och makrill. Det nappar så vi skulle kunnat fånga flera veckors mat på kort tid. Sedan bjuds på smörstekt fisk, kryddad med salt och peppar. Å som ligger söder om campingen är den sydligaste/västligaste byn som vi kan ta oss till med bil. Byn är inte stor och vår utflykt hit går ganska snabbt. I samma stund vi kliver in i bageriet kliver vi 100 år tillbaka i historien, okej inte riktigt sant, men åtminstone huset och mycket av inredningen har många år på nacken och bullarna gick de upp klockan 0200 för att hinna grädda i sin vedeldade ugn. Mumsgott!

När jag sökte bilder och information inför resan dök ofta Reine upp och det är inte svårt att förstå. Reine och några småöar till ligger oerhört vackert inramade bland de omgivande bergen. De bjuder på klassiska Lofotenmotiv för fotografen, berg, robuer, hamnar och fiskebåtar radar upp sig. Efter lite efterforskningar hittar vi även vägen upp till den utsiktsplats som jag sett så många bilder från. Det ryktades om att myndigheterna inte tyckte man skulle gå upp där på grund av risk för ras. Men som de anarkister vi är, och uppenbarligen många andra, tog vi oss friheten att mentalt förbereda oss för ytterligare en episod av övertalning och positivt coachande av en sex- och en åttaåring. Vandringen var delvis mycket brant med lösa stenar och det fanns en påtaglig risk att man lyckades putta ner en sten i huvudet på någon. Längst ner hade någon satt upp vita och röda plastband över stigen och lagt ut en förbandslåda. Till slut, när vi tagit oss upp på toppen blev vi rikligt belönade - I say no more! Att bestiga berg är som livet, det går både upp och ner. På vägen ner band vi ett rep runt barnen som vi själva höll i och vi har anledning att tro att det hindrade åtminstone ett skrapsår eller två. Det var i de små byarna runt Reine vi provade valkött, vilket inte fick oss att jubla eller köpa mer. Det var här som Fam och Tuva med stor aptit glufsade i sig burgare gjorda på havets läckerheter. Burgare av fisk med räkor till topping, allt pinfärskt.

För den som inte vill köra Lofoten i båda riktningar finns möjligheten att ta färjan från Moskenaes till Bodö. Men vi hade ett tips kvar att utforska och styrde bilen norrut igen. På turistbyrån i Solvaer, den välutrustade huvudstaden på Lofoten, fick vi svaret Nusfjord när vi ville se en av dessa riktigt små fiskesamhällen man hört om när man sökt information. Killen hade rätt, Nusfjord är speciellt. När vi närmade oss samhället omslukade bergen vägen och det kändes som vi åkte på en hemlig väg genom berget. Då vi kom lite sent på eftermiddagen slapp vi betala inträdet som annaras måste betalas för att få ströva runt här. Vita gamla trähus ligger på höjderna runt hamnen. Den gamla lanthandeln med inredning från förra seklet går tillsammans med lagerbyggnaderna i gult. De små bodarna och rubuerna runt hamnen ramar in i rött. Samhället är som ett litet museeum, det går att ta på historien som skvallrar om ett hårt liv på havet med vindar och vatten som sätter spår på livet. Vi kom som sagt lite sent och gick i lugnan ro utan direkt många andra turister. Plötsligt när jag vänder mig om, då kommer ligan, "jag är pensionärsturist med vagn på hjulligan", det lilla torget blev plötsligt myllrande med människor som skulle sova i samhället. När vi hade gjort vårat fick vi snällt åka samma väg tillbaka för att komma ut på stora vägen.

Vädret blev kanske det sämsta vi hade haft. Ihållande regn och kyligt med mörkt grå himmel. Vi diskuterade kort vad vi skulle hitta på. "Var ska vi sova i natt?", frågade vi oss. Ingen hade lust att slå upp tältet i det rusk som var utanför bilen. Då vi hade besökt och upplevt det vi pratat om innan, bestämde vi oss för att köra norr ut mot Vetserålen och Andenes. Några timmar senare, klockan 2330 slår vi upp tältet i uppehåll och nattligt dagsljus på en camping längs vägen.

Vesterålen

Vi frågar alltid folk av alla slag vad de tycker vi ska besöka, vilken väg vi ska ta och så vidare. Det är mer än en gång som det fört in oss till de där pärlorna som ligger utanför de större turiststråken, ibland helt utanför. Den oerhört charmiga äldre campingenvärden stod där i sitt grå snaggade hår, shorts, t-shirt och badtofflor när han tydligt berättade att vi skulle köra på västsidan av Västerålen när vi närmade oss Andenes. Sagt och gjort, strax norr om Nöss visade det sig att han hade helt rätt. Även om här finns turister så är det inte alls som på Lofoten, de är färre vilket ger en annan känsla av arktisk utpost när vi far genom det storslagna landskapet. Branta klippor, platta områden och vita stränder med turkost vatten avlöser varandra. Efter ett lunchstopp på en helt fantastisk plats, där jag kommer slå upp tältet nästa gånng och utnyttja den rätten även i Norge, hamnade vi till slut i Bleik som ligger en kvart söder om Andenes. Bleik ligger på ett platt område men är omgivet av berg i både söder och norr. Här hittar vi en camping där vi kan slå upp tältet precis vid den stora sandlåda som och kan kallas strand. Utmärkt för barnen. Förra året fick Tynn fira sin 8 - årsdag i Knokke, Belgien. I år blev det Bleik, Norge. Precis som då ville hon inte åka bil på födelsedagen så vi blev kvar några nätter. Men med solen på vår sida så var det ingen som led även om vindarna var lite kyliga. Knepet är helt enkelt att komma i lä, vilket vi gjorde nedanför gräskanten mot stranden. Här hittade vi en fristad att njuta på. Hennes födelsedag firades med ballonger och sång. Till lunch stektes pannkakor och middagen blev pasta och korv. I Andenes fick de leka på byns lekpark som visade sig ha något vi aldrig sett förut och vi har sett en och annan lekpark. Det såg ut som de grävt ner stora runda gummibojar som de har till båtarna. Övre halvan låg ovan jord och var fantastiskt rolig att hoppa på. Tänk vad roligt att få se något nytt när man "nästan trodde" man sett alla varianter.

Andenes kändes som en sista utpost från civilasationen. Ett militärt flygfält och någon form av rymdverksamhet utmärkte sig vid sidan av fiske och valsafari. För den intresserade finns även möjlighet att ta en tur och titta på lunnefåglar. Längs centrumgatan finns välsorterade matbutiker och sportbutiker. För den som vill gå på ett cafe som lika gärna skulle kunna vara i någon storstad finns även den möjligheten.

I Bleik blev vi imponerade av byns lilla cafe och butik som tycktes vara en samlingsplats för lokalbefolkningen på en söndag.

När det var dags för oss att åka söder ut bestämde vi oss för att en sista gång charma barnen och ta dem på "tur", återigen går det naturliugtvis uppåt en del. Dessvärre började barnen, som tigit snällt innan, beklaga sig över små skor. Tynn går med på att gå de nästan fyra kilometrarna enkel väg i gummsistövlar och Tuva med omplåstrade skavsår. Ni är våra hjältar Tynn och Tuva. Inte bara våra, det är många under våra "turer" i Norge som kommenterat hur duktiga de varit. Berget heter Måtind och störtar drygt 400 meter rakt ner i havet. För att komma hit finns två stigar att följa. En från Bleik och en från vägen söder ut från Bleik. Och måste jag säga det igen så är det storslaget och det hoppar runt får här och var. Med barn tar allt sin tid och vi är bland de sista att lämna parkeringen när vi kör ut i den ljusa kvällen för att åka mot Sverige.

Sammanfattade erfarenheter

Jag borde haft färre tunna skjortor, kortbyxor och badsaker med och mer varma kläder. För Fam som är frusen av sig blev det till att köpa vantar och mössa. Vår varmaste temperatur var 16 grader och så fort solen försvann var det lite kyligt. Man hör ofta att Norge är dyrt, och vissa saker är det, men på det stora hela var det åtminstone billigare än mina förväntningar och fullt överkommligt.

Lofoten har många turister men det går att hitta små pärlor här och var där de inte märks så mycket. Även om det var tillåtet att fricampa och jag trodde nog vi skulle göra det i större utsträckning så var det inte helt lätt att hitta en bra plats, särskilt när man har med små barn. Service är aldrig några problem om det inte är söndag, då har det mesta stängt.

Vesterålen är inte lika känt och har där med inte lika många turister. Men du kan få lika stora och större upplevelser här.

Övriga delar av resan

Från Skänninge åkte vi till Sundsvall. Sedan via Indalsälven upp till Östersund och väg 45 till Arjeplog. Silvervägen in i Norge. Hemresan gick via Narvik och in till Abisko där vi bodde på Fjällstationen. I Gällivare släppte vi Fam vid nattåget. Jag och barnen funderade (läs jag) på en lugn resa ner genom Sverige för att uppleva lite Lappland. Men när smhi har klass ett varning för regn och oväder och barnens farmor lockar med Tomteland i ett Orsa där temperaturen överstiger 20 grader blev det ändrade planer. Resan genom Sverige blev många långa sammanhängande mil.

Fakta

Lofoten: Lofoten är en ögrupp vid Norges nordvästra kust. Huvudöarna är Austvågøy, Gimsøy, Vestvågøy, Flakstadøy och Moskenesøy. Längre västerut finner man de mindre och isolerade öarna Værøy och Røst. Den totala landytan utgör 1 227 km² och har en folkmängd på 24 500 människor. Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lofoten

Tidsperiod: Total restid, 25 juni till 17 juli, från 28 juni till 9 juli var vi på Lofoten och Vesterålen. För att inte pressa åksjuka barn allt för mycket kände vi att 3-4 dagar restid till Lofoten var rimligt.

Antal mil: Runt 500

Dieselkostnad i Norge: Runt 15 kr/liter

Färja: Bognäs - Lödingen, resan tar en timme och kostar knappt 400 sek.

Camping- och stugkostnad i Norge: 200 till 250 nok/natt för fjälltält, runt 400 nok/natt för en enkel stuga, närmare 3000 nok/natt för en robuer i de attraktiva orterna på Lofoten. På de flesta campingarna betalas separat för dusch och tvättmöjligheter. Enkel camping i Uttakleiv, 100 nok.

Övrigt kostnadsläge: Alkohol och äta ute är dyrare än i Sverige. Mat i livsmedelsbutikerna är något högre kostnadsläge på, men inte extremt högt.

Valsafari i Andenes: Strax under tusenlappen sek för en vuxen

Ska man besöka Lofoten och Vesterålen: Absolut

På färjan mot Lödingen.
Silvervägen nära norska gränsen.
Vi närmar oss Lofoten.
Vy från färjan mot Lödingen.
Vy från färjan mot Lödingen. Lofoten i Horisonten.
Lofoten närmar sig.
Typisk norsk vy.
Sandvik camping.
Midnatt vid Brenna, Lofoten.
Midnatt vid Brenna, Lofoten.
Midnatt vid Brenna, Lofoten.
Henningsvaer ligger platt som en pannkaka nedanför de branta bergen.
Middag längs vägen mot Henningsvaer.
vägen mot Henningsvaer.
Sjöborrar till försäljning.
Färgglada hus Henningsvaer.
Bostäder Henningsvaer.
Läskig fisk Henningsvaer.
Hamnen Henningsvaer.
Hamnbyggnad Henningsvaer.
Fam Tynn och Ruva tittar på Hovs camping.
Fam tittar ner på Hovs camping.
Löpning upp för berget.
Tynn och Tuva vilar upp sig efter vandringen upp på berget.
Hovs camping vid midnatt.
Midnattssoleld vid hov.
Kyrka vid Hov.
Lilla hamnen i Ballstad.
Tynn och Tuva gömmer sig under tarpen när pappa fiskar.
Campingen i Uttekleiv.
Fåren vid Uttekleiv.
Plötsligt var vi en till vid maten.
Gård längs vägen.
Fam äter vedugnsbakad Bulle på det mysiga bageriet i Å.
Robuer vid Å.
Regnet kom och vi skyndar iväg i Å.
Vanligt väder.
Campingen i Moskenaes.
Fam blåser upp liggunderlagen.
Tuva med sin egenhändigt fångade fisk.pg
Tynn med sin egenhändigt fångade fisk.
Nyfångad makrill med salt och peppar steks i smör.
Fisklunch.
Frukost Moskenaes camping.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Vägen upp till utsikten över Reine, Sakrisöy och Hamnöy.
Reine från marken.
Hus längs vägen.
Många måsar i Nusfjord.
Den pittireska byn Nusfjord.
Spaning genon fönstret i Nusfjord.
Fiskebåt i Nusfjord.
Byggnader i Nusfjord.
Charmig lanthandel Nusfjord.
Charmig lanthandel Nusfjord.
Fam handlar i lanthandeln i Nusfjord. Vantarna är gjorda i ull från egna får och stickade av fastern till tjejen i kassan.
Hamnen i Nusfjord.
Fam, Tynn, Tuva framför hamnen Nusfjord.
Klassisk fiskebåt Nusfjord.
Minuten då turistbussen tömde sin last i Nusfjord.
Torkad fisk Nusfjord.
Nusfjord.
Tuva älskar fiskburgare. Sakrisöy.
Fam älskar fiskburgare ännu mer. Sakrisöy.
Fiskburgare. Sakrisöy.
Fiskehamn. Hamnöy.
Hamnbyggnad. Hamnöy.
Fiskehamn. Hamnöy.
Torkad fisk syns överallt på Lofoten vid rätt årstid. Under sommaren finns endast huvuden kvar.
Hamn, berg vid Reine.
Torkade fiskhuvuden, Reine.
Reine.
Reine.
Robuer i Reine.
Underbart vackert inra,ade stranden i Nöss.
Lek med vågor i Nöss.
Bergen utanför Nöss.
Lunch vid Nöss.
Midnattsol i Bleik.
Midnattsol i Bleik.
Midnattsol i Bleik.
Midnattsol i Bleik.
Lek på stranden i Bleik, Vesterrålen.
Lek på stranden i Bleik, Vesterrålen.
Lek på stranden i Bleik, Vesterrålen.
Stranden i Bleik bjuder in till en promenad.
Camping Bleik.
Tuva med skadat finger och egen omslagning.
Matlagning i Bleik.
Tynn 8 år med pannkakskalas i Bleik.
Avkoppling från leken i Bleik.
Berget Måtind, Bleik.
Fam på väg upp mot Måtind.
Fam på väg upp mot Måtind.
Apor är vi allihopa. På väg mot Måtind.
Apor är vi allihopa. På väg mot Måtind.
Apor är vi allihopa. På väg mot Måtind.
Tuva vid ledmarkering och utsikt ned mot Bleik från leden mot Måtind.
Utsikt från Måtind.
Utsikt från Måtind.
Utsikt från Måtind.
Utsikt från Måtind.
Utsikt från Måtind.
Får på Måtind.
Får och barn på Måtind.
Vandrar från Måtind.
Vandrar hem från Måtind.
Sista campingplatsen i Norge. Utanför Narvik.
Abisko nationalpark.
Promenad runt den canyon som finns vid Abisko fjällstation.
Canyonen vid Abisko fjällstation.
Lek är en framgångsfaktor för att motivera många små att gå ut på tur.
Tynn och Tuva med Lapporten som bakgrund
Mamma Fam har lite bekymmer.
Mysigt!
Ett besök på tomteland utanför Mora.
På tomteland finns troll.
Trollens bostad på tomteland.
Tomtens kök på tomteland.