Europe tour 2016

Publicerat: 2016-03-31 | Kategori: Resor

Detta är historien om hur jag, Fam och barnen Tynn och Tuva gjorde en bilresa genom europa sommaren 2016. Tyvärr måste du skrolla längst ner under all text för att kunna se merparten av bilderna från resan.

11e juni

Vi gav oss själva gott om tid för att komma till färjan i Karlskrona. Kvart över åtta på kvällen är vi på plats. Men något är fel, grindarna är låsta och personalen på väg bort. Jag tutar och de stannar upp och kommer tillbaka och jag får höra den första av flera "nästa gång kommer ni en timme innan avresa". Det var precis vad jag trodde, att vi var en timme innan avfärd. I min värld lämnade färjan Sverige 2130, men i verkligheten var det 2030. Alltså en kvart efter vår ankomst. Det lär vara något som herr "ordning och reda" får äta upp flera gånger.

12e juni

Solen skiner över Gdynia och bokskogar bullar upp sig runt kusten när vi rullar av färjan i Polen.

Ju längre vi kommer från kusten desto plattare och mer jordbrukslandskap omger oss.

Vi betalar 60 kronor för att åka de första 10 till 15 milen på fina nya snabba (140 km/h) motorvägar. Frukosten avnjuts på en av de många fräscha rastplatserna. Rent och fräscht är kännetecken. Tanterna och gubbarna sitter i sina vrår och bara väntar på att en smutsfläck ska dyka upp.

Vi stannar många gånger för att hålla passagerarna i baksätet på gott humör.

Vid ett av stoppen stannar Bart. Han kör en skitig Yamaha Tenere. Jag kan inte låta bli att prata med honom om både det ena och andra. När jag erbjudit honom mitt visitkort får jag hans telefonnummer med kommentaren "Om du får problem med polisen? Ring! Jag är advokat och hjälper dig kostnadsfritt."

Vid dagens slut har vi avverkat ganska många mil med hjälp av snabba vägar. I Katowice slår vi upp vårat tält på "Camping 215" Den är fräsch och fin med gratis duschar för endast 100 kr. Den ligger nära stora vägen som hörs hela natten. Fördelen är att vi kommer snabbt ut på stora vägen igen. I dess omedelbara närhet ligger även ett grönt och lummigt rekreationsområde med en mycket fin lekarpark. Över lag finns mycket träd som ger en lummig inramning i samhällena vi passerar.

13e juni

Avresa till Oswiecim, med andra ord Auswitch och Birkenau. Hade det inte varit för vägbyggen skulle resan tagit 30 minuter styvt. Fam tar en guidad tur medan jag och barnen hittar ytterligare en lekpark, äter glass och pasta bolognese. Men vi är även lite allvarliga och tittar på historiens hemskheter utifrån. Det var inte självklart att hitta hit. Av någon anledning skyltar de inte ut området särskilt väl. I motsats till det finns det ett stort överflöd av stora, riktigt stora och många reklamskyltar överallt.

Dagen avslutas med en dryg timmes bilresa till camping Clepardia i Krakow.

14 juni

Dagen präglas av att Fams tvååriga häst har skadat sig svårt och måste först till veterinärkliniken i Mantorp för att sedan köras i djurambulans till djursjukhuset i Strömsholm. Samtidigt sitter hon här i södra Polen och ska få till allt.

Bortsett från det är dagens stora händelse besöket i Park Wodny, vilket är ett stort vattenland. Tänk att ett besök i en simhall kan vara så spännande. Att det kan få mig att känna mig som en nyfödd som gör något för första gången. Hur gör man när man går till simhallen i Polen? Vi betalar knappt 400 sek för två barn och två vuxna för en heldag. Vid insläppet får vi ett armband som samtidigt fungerar som nyckel till skåpet. När vi kliver innanför dörren står där både män och kvinnor, och så vill man ju inte kliva in bakom fel dörr för att sedan bli utskälld av en polsk kvinna. Till Slut, efter att vandrat runt med en vilsen blick, hittar vi in i något som liknar en liten garderob med två dörrar. Här byter man om och går ut genom dörr nummer två. På andra sidan har både män och kvinnor sedan sina skåp i samma lokal. Här finns oräkneliga övervakningskameror, vakter och ett antal anställda som hela tiden ser till att det är torrt och fint. I duschen duschar de flesta med badkläderna på, även när man tvålar sig efter badet. När jag sedan kliver in i simhallen får jag en"bay watchkänsla", ett stort antal badvakter vakar över de badande, många sitter i sina höga stolar för att få en bra blick över lokalerna.

Det är lätt att konstatera att arbetskraften är billig i Polen.

Och så var jag tvungen att prova de tuffaste vattenrutschkanorna de har. Det går grymt fort, i de inbyggda rören dunkar musiken i takt med de blinkande lamporna med olika färg.

På vägen hem besöker vi en större supermarket. Det är alltid lika spännande att se vad som finns och att köpa något man inte riktigt vet vad det är. För drygt 120 sek har vi fått betydligt mer man än vad vi skulle få hemma. Det är uppenbart att jämfört med det svenska kostnadsläget är Polen fortfarande billigt.

När vi har ockuperat det lilla utepentryt allt för länge, som en barnfamilj lätt gör kliver en man rakt in på våra domäner och frågar hövligt och tydligt på bred tydlig engelsk dialekt om han kan använda vattenkokaren till sitt te. Det visar sig att Rod, som mannen heter, och hans fru är från Melbourne Australien och är i Europa på en tre månaders bilsemester. Rod som är halvpensionär jobbar två till tre år och så gör han en längre resa. Frun som fortfarande arbetar som lärare kommer med den tid hon kan. När man stannar på platser där man kommer nära människor, till exempel campingar eller vandrarhem, där man måste dela på utrymmet, tvingas man nästan till att prata ibland. Har du turen kan det leda till en långvarig kontakt. Det får mig att känna glädje ut i yttersta spetsen av fingertopparna. Rod och hans fru har en smulig polsk fruktkaka till sitt te som de delar med oss till barnens förtjusning. För mig som pappa känner jag extra glädje när ungarna får presentera sig på engelska, höra andra språk, att det blir naturligt att ta kontakt. När mötet börjar nå sitt slut har vi en inbjudan, skjuts från flygplatsen och boende ett par dagar i Melbourne. Extra bonusen för dagen var en kontakt på Nya Zeeland också. Det visar sig att Rods son bor där. Självklart har hotell Prästtorpet öppnat sina portar och väntar på Australiensiskt besök. Faktum är att Rod planerar in en Skandinavienresa inom två till tre år.

15e juni

Så fort vi lämnat Krakow börjar landskapet att bygga upp skogsbeklädda kullar. Det är en mosaik av fält, skogar, träd och buskar. Min känsla är att många på landsbyggden har sin lilla täppa på något hekar, där de odlar och kan ha en ko, ett får och några höns till självhushållet. Ibland vandrar kossorna till synes utan staket eller något annat som håller dem kvar på plats. Hagar verkar saknas och djuren ser ut att beta där det passar för tillfället, det kan vara inne mellan husen eller mitt ute på något fält.

När vi kommer närmare bergen blir skogen än tätare och vi ser mer och mer trähus, även om timmerhus har varit populärt på stora restauranger längs vägen. Stundtals används mycket timmerstockar och en snickarglädje som ofta saknas i Sverige. Många hus upplevs unika, man har byggt på en bit här och en bit där vartefter man velat ha mer utrymme. Man bygger mycket på höjden och fyra till fem våningar är inte ovanligt.Taken är branta och det är många "utskjut" vid fönstren.

Vi väljer att slå läger på camping Harenda i Zakopane, det är en lugn liten camping som verkar vara i ägarens stora trädgård, vilket ofta ser ut att vara fallet. I bakgrunden stiger de höga och branta bergen upp mot molnen.

På kvällen går vi en kort stund på huvudgatan som är full av tillhörande stånd och småbutiker och turister som tittar på de vanliga souvenirerna. Zakopane är en "turistfälla", det säger även campingvärden. Men vi är här för naturen och under morgondagen ska vi undersöka möjligheterna att ta kabinbanan upp i bergen. Turistfälla eller inte, Zakopane och dess omgivningar har vid ett första intryck sin charm.

Innan vi tar oss tillbaka till campingen besöker vi en mysig fiskrestaurang. Den är helt byggd i gediget trä, det är trä i golv, väggar, möbler och tak. Fisken betalas per hundra gram och smakar utsökt. Rejält med fisk, pommes, grönsaker och dricka för fyra kostar drygt 350 kr. När barnen inte orkar allt kommer kyparen med en låda så vi kan ta med allt.

Kvällen avslutas med mörka Moln och rejält med regn. Tänk vad härligt att jag investerade i en rejäl tarp som håller tältet torrt och ger oss lite extra tak att sitta under.

Till sist vill jag berätta om ett av dagens möten. På våran camping pratade jag med två unga grabbar från Kanada som tagit sina motorcyklar och har kommit till europa via nord- och sydamerika, nu är de på väg genom ryssland till mongoliet och bortre asien. Jag känner att det är något som berör. Kolla motomavericks på facebook eller 2motomavericks på Instagram-

16e juni

Efter tre timmars väntan var vi äntligen på väg upp till de höga Tatrabergen. Vi tog den mindre ansträngande vägen och klev ombord på kabinbanan. Det blev en resa genom natur- och väderzoner. Från soligt och varmt i dalen till att stå i den starka lätt kyliga vinden när den blåser molnen över bergskammen. Utsikten är som oftast i bergsmiljö - storslagen. Bergen är branta och bitvis går man på en 10 till 15 meter bred bergskamm. skulle man falla rullar man långt. För den som vill gå nerför berget finns vältrampade serpentinstigar. Det är mycket folk men ett enkelt sätt att få en känsla för miljön på de högre topparna. Samtidigt ser vi många som vandrar både upp och ner för berget. För att undvika köerna lär vi oss något sent att man ska köpa biljetter via nätet eller i någon av biljettautomaterna på stan. Då får man förtur.

I matbutiken står pratglada Carolin. Hon är en av de här människorna som står i butikerna och marknadsför vissa produkter. "Jag åker runt i hela Polen och marknadsför produkterna", berättar hon på bra engelska. Dräkten jag har på mig är en klassisk folkdräkt från östra Polen.

Hon bjuder på olika skinka och några olika stekta korvar. En är så god att vi bestämmer att köpa ett gäng. Alla, till och med Fam, gillar smaken.

När vi går genom parken och passerar en man med sin hund som skäller säger Fam något i stil med "den är arg" varpå manna svarar att det är den inte alls. Det visar sig att han lärt sig en del svenska genom att arbeta i Göteborg.

Jag fortsätter att imponeras av allt som är gjort i massivt trä. Många hus är byggda i riktiga timmerstockar fulla av utsmyckningar. Och det är inte bara husen utan vi besöker även en lekpark uppbyggd på grovt trä som lutar, vinklar och går i vågor - läckert!

17e juni

I natt har det blåst rejält. En motorcykel på campingen har blåst omkull, markpinnarna till tarpen har flugit upp. När vi åker längs vägarna ligger avsågade träd längs med körbanan, några ligger kvar mitt i vägen. Vi packar ihop för fortsatt resa. Tanken är att ta den lilla vägen in i Slovakien men stanna på någon mer plats i Polen. Det visar sig bli lättare sagt än gjort. Då systemet med nationalparken, park Narodny, som ligger här är att man parkerar vid yttrtgränsen sedan tar man benen, häst och vagn eller kabinbanan in. Att gå in är inte dyrt men väljer man något annat alternativ kan det dra iväg. För att komma in till de "häftiga" bergen krävs ofta att man tar sig ett flertal kilometer in från parkens yttergräns. Tyvärr hittar vi inget ställe på vägen att tälta på, inget annat vettigt att lägga mina sista 200 zloty på heller. Därför blir det i den lilla spritbutiken på 10 kvadratmeter när vi passerat gränsen till Slovakien. Killen i butiken är han som driver parkeringen också. I stort alla parkeringar i dessa länder sköts av en vakt som visar var du ska stå och så tar han givetvis betalt. Det känns faktiskt bra och tryggt då det fortfarande är billigt fungerar det. När jag till slut bestämt mig säger killen på brytande knagglig engelska "nu är jag trött och varm och måste vila". Innan det får småtjejerna var sitt tuggummi. Sedan går han ut och tar betslt av en ny bilist i sina gummistövlar och den gula varselvästen vilket är det enda han har på överkroppen.

Att lämna Zakopane var att lämna de riktiga turistorterna i Tatrabergen. I Slovakien är byarna mindre och folket färre även om det är påtagligt att mycket bygger på skidturister och vandrare även här. Vi åker endast fem mil och stannar på camping Rijo i byn Tatranska Lomnica. Den är enkel men ren och fräsch och har en storslagen utsikt med bergstopparna i bakgrunden. Även här ingår duschar i priset.

18e juni

Besöker Hrebienok på förslag från turistinformation. Platsen i sig och vägen dit är inte så rolig, men bergstopparna vi går emot är magnifika. Vi parkerar som brukligt i byn och så får man vandra ett flertal kilometer tillsammans med andra turister i värmen för att komma "in i bergen". Det här systemet gör att det blir lite svårt att få med sig barnen in i parken och uppleva ensamheten och naturen, det blir gärna lite för långt för dem.

Vi har besökt två mataffärer i Slovakien. I båda har 25 procent av hyllorna upptagits av alkohol, 25 av godis och resterande av mat. Utbudet har varit litet. Vi får se om det finns andra mataffärer på andra håll. Kan det vara på grund av att många är i viss del självförsörjande i dessa glest befolkade delar av landet?

Eftermiddagen och kvällen tillbringade vi på campingen till barnens stora förtjusning. Lite klätterställning, en gunga, en boll, stora gräsytor och penna och papper är mycket roligare än att gå i uppförsbacke i närmare 30 grader, det bara är så. Spelar ingen roll vad pappa och mamma säger.

19e juni

Vi fortsätter vår väg runt de höga "Tatras". Det finns även låga "Tatras". Vi passerar ett antal nya skidorter och trenden håller i sig. Man parkerar oftast bilen en bit ifrån det man vill uppleva och en parkeringsvakt tar betalt. Vi drar oss för att stanna då värmen trycker och det är fullt med turister vid varje stopp. Vi upplever en viss mån av otillgänglighet, särskilt med tanke på att vi har de små.

Plötsligt händer det. En superfin gratis parkeringsplats med fåtalet besökare dyker oväntat upp vid Podbadske. Kristallklart isande vatten flyter fram i ån. Jag vadar ut och de andra doppar tårna. En praktfull liten äng med åtminstone halva färgskalan ramas in av skogen och bergen. Vi tar en kortare promenad på en av stigarna som vi delar med andra cyklister och vandrare. På gångavstånd finns en mindre butik här i skogen som säljer lokala Bioprodukter. Vi slår på stort och handlar rökt ost, kefir, yoghurt, bröd och god korv. Fårprodukter börjar kännas som en påtaglig del av kulturen.

Snart har vi lämnat de höga "Tatras? När vi når ut på den stora slätt som inramas av höga och låga Tatras syns det tydligt hur mycket det odlas. På varje tomt finns ett antal olika grönsaker och ibland även ett kreatur. Självhushållet kanske gör att vi upplever små grönsaksdiskar i affärerna.

Vi undviker du stora vägarna under resan väster ut och följer istället de mindre. De omges av åkrar, ängar och ett plottrigt påtagligt inslag av träd och buskar. Kanske är det den småskaliga mosaiken som gör att vi får chansen att se en stork. Ord som titta och wow hörs ofta. Samtidigt ser vi det som vi tror är rester efter sovjettiden, stora gråa betongkomplex och diverse monumentliknande byggnationer.

I Dolny Kubin hittar vi en camping. I morgon har vi 20 min Till Orava castle som är anledningen till att vi gjort en detour norrut.

Regnet trummar på tältduken när jag ska somna.

20e juni

Orava Castle är coolt. Helt klart värt ett besök. Det ligger urhäftigt upp på en smal klippa vid floden. Runt omkring ligger ett sagolandskap. Jag har inga problem att se en medeltida storfilm utspelas i miljön med princessor, hjältar och allt annat som hör till. Slottet har stått som värd för ett flertal filmer under åren. Vi tar en guidad tur och får uppleva en labyrint av trappor och gångar. Naturen har designat slottet, man har varit tvungen at anpassa sig till klippan det står på vilket har gjort att vinklar och form kan vara av alla de slag.

När vi lämnar Oravsky Podsamok tar vi det mindre vägnätet in i Narodny Park Mala Fatra. Det är häftigt för en som bor på östgötaslätten. Landskapet är brant och tätt beklätt med skog. Det här är de låga Tatras, vi har lämnat de höga bergen bakom oss. Vi ser några flugfiskare i ett forsande vatten. När vi når Zazriva tar vi motorvägen och betalvägar till Wien. Vi hoppas att vi inte får någon otäck överaskning fram över då det ska vara betalvägar men det finns inga stationer att betala på. Det här är ett land med många slott, ett flertal ruiner av slott liknande Orava på sina kullar ser vi bara längs våran väg. Det skulle vara spännande att veta mer om historien. Var det småfurstar med egna små riken?

Några mil innan Bratislava kör vi in på en av de stora rastplaserna med, bensinstationer och lastbilsparkering. Mitt bland allt detta lagar vi vår fisk, allt för att äta ordentligt då vi förstår att vi kommer köra en stund till. Plötsligt kommer Gregor förbi. Han är polack och "flörtar" lite med flickorna. Hemma utanför Zakopane där han bor har han två små flickor själv. Nu är han på väg ut i europa med sin lastbil. Fyra veckors arbete och en veckas ledighet är hans "ekorrhjul". Vi får alla komma med och titta in i hans bil, både i hytten och last utrymmet. Gregor är mäkta stolt över det fläskkött som han själv har rökt. Under två dygn och med enbart riktig ved har han till rökt köttet. Han delar sin bit på två och skickar med oss hälften. Sedan sippar han vidare på sitt "polska" kaffe som inte framgår tydligt vad det innehåller exakt, men i stora drag är det tydligt.

När vi passerat gränsen till Österrike dyker min världs största vinkraftsverkspark upp, hundratals, kanske tusentals, ända till horisonten med vindkraft.

Vi anländer sent till ett blött Wien och vid campingen står en skylt "är receptionen stängd, tag en plats och betala dagen efter". Så får det bli. I och med inträdet till Österrike steg prisnivån omdelbart igen.

21e juni

Transportsträcka från Wien till Berchtsgarden i Tyskland. Återigen vägtullar utan någon betalsstaion, kanske kommer räkningen hem. Motorvägen hela vägen och med 130 på vägarana är vi framme efter 3,5 timmar.

Vi gör ett sista stopp i Österrike just innan gränsen, eller är det Tyskland, jag vet faktiskt inte, ser ingen gräns. Hur som helst ska Fam köpa grädde. Vi andra väntar, och väntar i bilen. Till slut kommer Fam med en stor påse ekologiska varor. "jag kunde bara inte låta bli" säger hon med ettt stort leende.

Vi väljer den första camping vi stöter på vilket visar sig vara en femstjärnig med superkvalitet. Berg runt omkring, superfräscha lokaler och en pool. Eftermiddagen slappar vi på campingen.

22e juni

Tvättdags, ett gäng maskiner körs, sedan en titt i byn. En typisk Österrikisk/Bayersk by, med sina typiska hus. Måste säga att det är något fantastiskt att få gå i dessa byar med stora bergstoppar runt om. Det kan dock vara lite väl varmt när temperaturen rör sig strax under 30 grader.

På kvällen kör vi Rotfeldststrasse. Det är en betalväg (8 euro) för att åka bil upp på ett av bergen i bygden. Det blir ett schysst alternativ för att kunna komma upp på de större höjderna. Att vandra något särskilt med en halt och lytt Fam och två småbarn i den här värmen skulle inte vara schysst mot någon.

Längs vägen finns parkeringsfickor. Plötsligt ropar Fam där är en stig över staketet. Vi tar den och kilar uppåt mot det okända. Plötsligt står vi på en liten topp i en hage full av blommor, ett bord med bänk och ett kors. Sedan får solen sänka sig och bergen skiftar färg vart efter.

23e juni

Vi lämnar Berchtgarden och åker mot Österrike och Zell Am See. Det är en kort men häftig resa. Många slingrade vägar och höga berg. Utanför Lofer ser vi en skylt med "naturbadplatz". Ibland gör man rätt val och idag var en sådan. När värmen går över 30 grader och man hittar en svalkande å i alperna med höga berg runt om känns allt bara helt rätt. Som svensk känns det lite märkligt när de vill ta betalt av oss när vi badar i moder natur. Som tur är kommer inte "skatteindrivaren" förbi och vi behåller pengapungen intakt för denna gång.

Fram på kvällen hamnar vi på Panorama camping i Zell Am See. Den är liten med svalkande träd. De har försökt, och lyckats, att skapa en attraktiv miljö för barn. Fin lekpark, tuffa trampbilar och ett hästföl i hagen får dem att stortrivas.

24e juni

Vi tar kabinbanan Areitbahn upp för berget. Med 10% rabatt hamnar vi på 50 euro. Vi fick tipset att åka hit då det finns en 15 stationers äventyrsbana om draken Schmidilins liv. Ungarna springer över glödande kol och klättrar upp på höga stolpar. Mamma och pappa fick se lite alpblommor och vackra vyer i moder natur och barnen fick äventyrsbehovet tillfredsställt. Som tur finns de flesta stationerna i skogen då värmen även idag är mer än behagligt varm.

På kvällen tar vi ett dopp i sjön. Midsommarmiddagen blir stekt korv och ett par öl. I lugnet mellan alptopparna känns det helt rätt.

25e juni

Vi åker tidigt för att öka på chanserna när vi åker över Grossklockner Hochalpenstrasse. Det är en fantastisk fin resa och värd sina 35 euro. Solen skiner och vi får maximal valuta för pengarna. Det är många cyklister som cyklar på upp för berget, ännu fler motorcyklar som ska ta sig fram och upp på bästa möjliga tid, det går fort.

När vi rullar ner på andra sidan efter massor av fotostopp hamnar vi i Heilingeblut, där vi stannar på byns camping.

26e juni

Vi kör mot Italien via Kötschach och Plöckenpass. Landskapet är alplikt och storslaget. På vägen mot italienska gränsen blir inslaget av lövträd vanligare, väl på andra sidan gränsen blir de ännu vanligare. Landskapet ändrar karaktär en aning. När vi åker ner från passet på italienska sidan tror jag att man kan se sig själv uppifrån när serpentinsvängarna viker runt. Det är imponerande att det går att bygga vägar i dessa sluttningar.

Vi vet inte exakt var vi ska utan väljer en mindre väg ur kartboken där det finns markeringar för campingplatser. I Sappada Cima stannar vi för att fylla på energin med hjälp av en glass. Här har de riktiga dolomiterna börjat ta form. Det är som torpeder av berg som sjkuter upp ur jorden och bildar branta cylindrar som sticker upp i landskapet. Det är unga och spetsiga berg. I Sappada Cima går vi på ett "utemuseum", det är gamla, mycket vackra hus, det finns halmdockor som visar på pizzabagare och skolelever. Blommor och träsniderier pryder väggarna. Veden är stapplad i stora travar. Foton berättar om byns historia med invasioner från två världskrig.

Någon kilometer senare rullar vi in på camping Alpin Park i Sappada. Det är glest mellan gästerna på gräsmattan mellan bergstopparna. Vi är på 1200 meter över havet och luften är skön och frisk. Nedanför campingen rinner det kristallklara friska vattnet i floden Piave.

Av Stefano som serverar oss på restaurangen får vi veta att den floden har stor betydelse för italienarna, den hindrade en gång tyskarna att ta sig vidare in i landet. Restaurangen är helt byggd i trä och ger en inbjudande varm känsla. Stafano berättar livligt och gärna om sina berg, han är mycket stolt över att få möjligheten av att vara i de här trakterna. Bergen är unga, blockiga och spetsiga berättar han. På gränsen mot Schweiz där han är skidinstruktör är bergen äldre och mjukare menar han. Det är en anledning till att det är mer turister där. Här i Sappada finns inte mycket skyltning på engelska vilket han har svårt att förstå. För oss är det det mest lyckade då vi inte vill ha så mycket turister, köer och höga priser. Stefano ger oss några bra tips på platser att besöka i omgivningarna.

När vi krupit ner i sovsäckarna somnar vi till ljudet av alpkons bjällror, åska och regn.

27e juni

Vi har tur. När vi vaknar slutar regnet, men de höga molnen är kvar, vilket gör att temperaturen är behaglig och sikten god när vi följer Stefanos råd och tar den slingra vägen mot de höga bergen. Vägarna bildar bitvis näst intill en åtta och får man möte är det bara att backa. Vi är inte många som är på väg uppåt. Det känns som vi äntligen hittat rätt. Här är det lättillgängligt och inte många turister. Vi kan köra högt upp i bergen utan att betala extra. Väl på plats går vi en timmes hyggligt lätt promenad upp till "toppstugan". Det känns som vi är i hjärtat av berget - fantastiskt! Fam och jag turas om att gå de sista metrarna upp till den historiskt intressanta platsen där soldaterna en gång i tiden sprängde sig in i berget för att i skydd kunna skjuta på fienden som kom över bergen. Det är brant åt alla håll och vidunderlig utsikt, men framför allt berör det att veta att här, mitt i min ensamma storslagna tystnad, stred soldaterna en gång på liv och död. Det är gratis att gå hit och man gör det på egen risk. På vägen upp hittar jag en gammal patronhylsa. Kan den vara från en strid?

Nere vid bilen kryper vi in framför brasan och njuter av en kopp varm choklad från restaurangen.

28e juni

Med tveksamhet lämnar vi Dolomiterna, det är en fantastisk plats som vi gärna vill återkomma till. Med hjälp av Stefanos tips fick vi känna dessa bergs själ och bestämmer oss för att åka västerut mot Italienska rivieran innan det är dags för Fam att åka hem.

Innan vi åker inhandlar vi lufttorkade skinkor, salami och goda ostar. Garanterat annat än det som går att få tag på i Sveriges stormarknader. Till och med Fam äter med glädje.

Vi betalar knappt 20 euro för några timmars körning på fina 130 vägar.

Framåt kvällen då vi kört alldeles för länge utan att äta och rasta ordentligt tar vi in på en mycket enkel camping vid Appeninernas fot på gränsen mot Ligurien. Landskapet har precis börjat att kulla upp sig. Då vi glömt att ta ut mer cash och ägaren inte tar emot kort prutar vi ner priset till våra kvarstående 20 euro mot att jag lovar att skriva om hans camping på webben. Hans familj driver två campingar i närheten av Bobbio. Det är Campeggio Pomte Barberino ocj Camping Le Rossane. På den senare finns pool och andra bekvämligheter, den första är något enklare. Vi bor vid den förstnämnda.

29e juni

Campingvärden tipsar om att åka via byarna Rezzoglio och Borzonasca på vägen mot Chiavari vid kusten. Det är ett lyckat drag. Vägen slingrar sig fram längs torra skogbeklädda bergsbranter med rejäla stup. Med jämna mellanrum dycker en och annan by upp på bergssidorna. Vägen är långsam, inte bara för att den är liten och kurvig utan också för att vi ska stanna i tid och otid. Framför allt Borzonasca gör oss imponerade. En jättemysig liten by med typiska hus och smala gränder. Glassen och fuccacian är av toppenkvalitet. I Chiavari tar vi ett snabbt dopp i medelhavet och far sedan vidare.

Vi vet inte var vi ska, utan stannar när vi tycker det är dags att ta kväll. Vi hamnar i Finale Ligure. Det är en turistort med palmer längs strandpromenaden. På de centrala delarna av stränderna betalar du för att hyra en parasoll. Det är svårt att bli av med bilen för de som inte har ett hotell eller camping. Även om glassen och pizzan är av utsökt kvalitet, gränderna mysiga, så är vi överens om att det inte är vår sak att krypa ner under parasollen tillsammans med alla andra. Kvällarna är sköna och har man tillgång till skugga och en "egen" strand så funkar en dag eller två.

30e juni

Fortsätter den långsamma resan längs italienska rivieran. Vägarna är kurviga och tar oss från bukt till bukt, över en bergrygg och in i en ny dal. Trafiken är tät och gatorna smala. Scotrar och gångare bidrar till röran.

Vi hittar en camping i Ventimiglia som ligger ett stenkast från havet. Här är stranden av sten och öppen för alla, även om den inte kvalar in på topp femlistan som strand.

1e juli

Via Monaco hamnar vi mella St Maxime och St Tropez i Frankrike. Monaco är "galet". På franska sidan är husen små och villorna ligger utspridda, sedan kommer Monaco och höghusen skjuter upp mot himlen. Precis som på bästa filmen ligger de stora yachterna utanför och Lamborghini och Ferrari glänser i solen. Jag kör och har fullt upp att hålla koll på all trafik. Fam säger att det ser ut som en rymdstad. Efter att yrat runt en halvtimme hittar vi ut och fortsätter.

Den första orten efter Frankrike är Menton och här skulle jag vilja gå med kameran, från Italienska sidan när man kommer körande är staden riktigt fotgenic. Googla den!!

Efter många mil på småvägarna ger vi oss ut på den franska motorvägen. Det är 130 km/h och runt 5 euro för fem mil. Innan vi når St Maxime/St Tropez där vi campar så får vi se ett nytt landskap. Röda jordar, berg och kullar, byar i terracottafärgat murbruk och röda tegeltak. Det är torrt och varmt, det är en del av franska Provence.

Vi hittar en schysst camping, nära till vattnet och här känns havet friskare och mysigare. Det är mycket turister och campingarna ligger på rad. För första gången finns det många barn på campingen och Paulina från Hanover leker till långt in på kvällen med Tynn och Tuva.

2e juli

Lämnar campingen och kör motorvägen till Spanska Figueres. Skönt att få stå på, göra mil istället för att köra den slingriga kusten. Resan går bra och vi tar in på ett hitell i Figueres, norra Spanien, knappt 1000 sek.

3e juli

Fam tar tåget från Figueres till flygplatsen i Barcelona för att åka hem. Jag, Tynn och Tuva fortsätter in mot Pyrenerna på den spanska sidan. Det är varmt, från 29 grader till en topptemperatur på 34 grader. Vi åker på de "lägre höjderna", dvs 500-1000 meter. Vi passerar jordbruksmark och skog. Det är ganska mycket skog och kommer man upp lite högre är det tall som gäller. Hus är ofta gjorda av material från trakten och här är många hus i sten, det blir mycket vackert.

Fram emot kväll väljer vi en slumpmässig camping på vägen. Precis som de flesta har den pool vilket uppskattas mycket.

4 e juli

Vi börjar tidigt och kör en lång dag. Vägarna slingrar sig upp och ned över bergssidorna. Många byar ligger på toppen av kullar utslängda i dalarna. Gamarna cirklar mot den blå himlen. Äventyrsföretagen avlöser varandra och vi ser många som åker "rafting" i forsarna. Vi passerar över trädgränsen på någon högre topp, över 2000 meter. Här går nötkreatur och hästar fria bland stolsliftar och skidbackar.

Målet för dagen är Torla, en liten by som ligger precis vid foten av de högre bergen. Den ligger nära Parque Nacional de Ordesa y Monte Perdido (som ska vara en av europas första nationalparker). Barnen är superduktiga även om det är varmt och jobbigt. Särskilt Tuva har lite problem med alla serpentinvägar. Väl framme i Torla följer vi vägen ytterligare in mot de högre bergen, det finns många campingar och vi vet inte var vi ska. Vi chansar och följer campingskylten längst in mot berget. Vägen blir mindre och mindre, vattnet forsar på vänster sida, berget hänger ut på den högra och skogen växer på de branta sluttningarna. Regnet börjar småstänka, när jag väl kommit fram och lämnar receptionen för att slå upp tältet öppnas kranen för fullt. Det fullkomligen vräker ner regn och hagel, hagel stora som bondbönor. Det är så att jag blir lite orolig för takboxen och bilen, men allt går bra. Till slut går det över och vi slår upp tältet på en bädda av mindre skönt svalkande hagel. Tältet var fuktigt redan innan och med hagel under bildas kondens. Efter att vi torkat och värmt med värmelampa somnar vi i ett varmt och skönt tält. Då vaknar alla element i bergen, det blixtrar och regnar häftigt hela natten.

5e juli

Vi åker tre kilometer till nästa camping längre upp i dalen. Där finns flera lättillgängliga leder. Vi väljer att gå en nere i dalgången längs det grunda klara fina vattnet i "Rio Ara", här betar kor och kalvar så landskapet hålls öppet på ett fantastiskt sätt. Även om det verkligen är sparsamt med turister så finns det absolut fler människor än vi, någon spanar fågel, någon fiskar men de flesta vandrar. På morgonen var det mulet och svalt, och med tanke på nattens regn tog vi på äventyrsbyxor och underställströja och regnkläderna i ryggsäcken. Det var fel val, solen tittade snart fram och där med värmen, även om det inte var runt 30 grader här, som längre ner längs bergets sluttningar, så blir det lite jobbigt varmt. Så varmt att vi tar av strumpor och skor för att vada ut och doppa huvudet i det uppfriskande vattnet.

Naturen är vacker och lättillgänglig, det går att komma nära de fina vandringsområden med bil, vilket passar barnfamiljen.

Camping Valle De Bujaruelo (ca 1200 meter m ö h) som vi bor på kostar endast 22 euro för oss och är tipp topp, ren och fräsch. Rekommenderas.

6e juli

Vi bestämmer att göra en lång dag i bilen, eller jag bestämmer för barnen ville "chilla, äta glass, titta på bergen och gå en promenad längs vattnet" som de själva uttryckte det. Samtidigt vill Tynn inte åka bil på sin födelsedag så jag tyckte det kunde vara skönt att ha kommit en bit på väg norrut då.

Vi slår ihop ett nattfuktigt tält, efter 20 minuter på de smala krokiga vägarna utan möjlighet att stanna börjar Tuva må riktigt dåligt. Hon får min välsignelse att kräkas på golvet.

Något väster om Torla finns passet Frontera Del Portalet som tar oss över mot Frankrike, även här är bergen lättillgängliga på 2000 m ö h. Det är bara att parkera och gå mot nya höjder. Nu vet jag var jag ska om jag åker till dessa berg igen.

Vägen planar ut och ett plattare Frankrike visar sig. Vi tar betalvägar och kör långt och länge. Kl 2100 ringer jag ett hotell i Rouen och för 65 euro får vi ett rum. Enligt GPSen är ankomst tiden 2349. När vi äntligen har tre minuter kvar har galna portugiser blockerat bron vi ska över, de tutar och viftar med flaggor, tydligen har de gått vidare i fotbolls EM. Erkänner att det var lite jobbigt strax efter midnatt att behöva leta nya vägar i ett biltätt Rouen, är det inte trafik bakom så står de parkerade längs vägarna. Efter att ha irrat runt för att hitta nya vägar till hotellet har jag svårt att att hitta en bra parkering utanför, även entren var svår att se, och lämna bilen kan jag inte för jag har två små barn som sover där bak. Efter att ha fått hjälp av en mycket trevlig ung man, passerat genom smala enkelriktade gator kantade av prostituerade och bilar når jag till slut rätt igen. Hotellet hade lovat inhägnad parkering, den var gjord för franska repiga och buckliga småbilar, jag skrapar lätt underredet när jag ska upp och ner mellan våningarna. Det resulterar i att jag till slut väljer att stå på den upplysta allmänna parkeringen framför hotellet. Somnar med lätt oro då jag funderar på om bilen är okej.

7e juli

Bilen är ok. Jag flyttar den till en bättre plats då det slog mig att det kanske var (vilket det var när jag kollade) avgift, hade ju varit snyggt om de bogserat bort den. Kör mot Belgien. Från Dunkerque i Frankrike blir det de mindre kustvägarna till Knokke på Belgiens norra kust. Kusten är inte lång men fullsmetad med turister och samhällen uppbyggda efter det. Shoppinggator, restauranger, långa breda sandstränder och turister finns hela vägen. Ibland betalar du för att gå till stranden ibland är det allmänt. Vi slår läger i Holiday village.

8e juli

Tynns födelsedag och hon önskade sig att vi ligger still och "chillar" som hon uttryckte det. Hon verkar rätt nöjd. Vi vandrade genom staden och kollade leksaksbutiker, bokhandlar och klädaffärer. Till Slut bestämde hon sig för att hon ville ha ett par Frostslippers. Middagen blev minipasta, korv och äpple, allt enligt Tynns önskan.

I och med att vi kom till Belgien försvann den tryckande hettan och vi upplever en mer eller mindre helt molnig dag med ca 20 grader, det var första gången på länge.

I Knokke får jag en helt ny upplevelse då det plötsligt står en man framför mig på trottoaren och kissar, det visar sig att de har en pissoar under bar himmel.Man vänder sig bara inåt med lite insynsskydd från sidorna.

Campingen i sig är hyggligt fräsch men annars intetsägande. Men plötsligt sker det. Tynn kommer ropades "pappa pappa en stork", då har jag precis gått förbi en stork utan att se den där den står på en tom gräsyta. På eftermiddagen var den tillbaka. Det verkar som den dras till brödet campinggästerna matar den med.

9e juli

Dags för avfärd. Jag vet inte om de gjorde fel men jag betalade endast 19 euro för två nätter.

Skönt att lämna vägtullarna bakom sig i Frankrike, inga mer vägavgifter (Bortsett från broar). Kör ifrån ett platt jordbrukslandskap i Belgien och in i ett platt holländskt jordbrukslandskap. Har du någon gång tittat på en karta över Holland? Om inte gör det, ett gytter av vägar, byar och städer. Några köer försenar dagen något (första på resan). Kör igenom Holland på runt sex timmar inklusive raster. Eller rättare sagt stannar jag en natt någon kilometer från tyska gränsen, i byn Winschoten. Väljer en camping på GPSen utan att veta något om den knackar jag på reception. En mysig enkel liten camping på en före detta stor gård. Bonden tröttnade på traktorn och driver nu en camping. Ladugården är ombyggd till dusch och andra faciliteter. Fräscht men enkelt och priset endast 16 euro. För första gången på länge har vi ihållande regn under kvällen.

10e juli

Dags för rask autobahnmarch. Även om det är en del vägbyggen flyter det bra. Efter runt sju timmar låter jag ytterligare en gång GPSen "välja" Camping. Det blir Blåvand camping i just Blåvand utanför Esbjerg. Även om priserna stigit rejält är det ett paradis för barnen. Äventyrsbad, lekland, lekparker, westernstad och mycket annat. För pappa duger det gott att tälta ett stenkast från havet. Campingen ligger på gångavstånd till det lugna lilla samhället Blåvand. Stress och jäkt från storstaden känns som borta, det är som på landsbygden.

11e juli

Vi stannar ytterligare en dag i Blåvand, badar i havet, äventyrsbadet, leklandet. Blåsten ligger på och regnet faller.

12e juli

Åker några mil till Legoland och träffar farmor och farfar. Legoland holiday village är full av barnfamiljer, svenskar, norrmänn, tyskar och danskar dominerar. Barnen har mycket att berätta för den äldre generationen.

13e juli

Idag drog vi vinstlotten. Igår var det mycket regn, likaså i morgon (men det vet vi ju inte idag ;-)), men just idag är det sol & moln och inte för varmt. Legoland är mycket folk, väntetider och allt annat som hör till en liknande attraktion. Samtidigt uppskattas det av barnen, åkattraktioner, äventyrsland och så vidare. När man väl betalt inträdet är attraktionerna inne på området gratis.

14e juli

Åker mot Sverige, passerar Stora belt för runt 370 svenska kronor. Öresundsbron för 490 svenska. Nordväst om Ljungby vid Vittaryd hittar vi ett badtecken på kartan vid en skogssjö. Vi siktar in oss där och fricampar i skogen vid sjön - Sverige är fantastiskt!!!! Särskilt Tynn kommenterar flera gånger om att få tälta var vi vill, om att få gå skogsstigar.

15e juli

Marscherar hemåt med några stop på vägen. Pappa måste förbi fotoaffären i Bankeryd och barnen var lovade att få köpa något i leksaksaffären på A6 i Jönköping.

På eftermiddagen avslutar vi hemma efter knappt 800 mil och fem veckor.

SAMMANFATTNING

Det känns bra, väldigt bra att ha genomfört den här resan. Allt har gått bra och vi har inte haft några stora svårigheter. Det största kanske var att Tynns mage reagerade på något under ett antal dagar. Efter ett besök till ett italienskt apotek var allt snart till rätta igen.

Jag trodde vi skulle få mer tid att läsa böcker och tidningar jag tagit med mig, istället körde vi runt på tio kilo papper i europa, jag läste inte en mening. Generellt blev det mindre tid att bara vara på än vad vi föreställt oss. Vi sov en, två och någon gång tre nätter på samma plats. Och när vi väl var på en plats gjorde vi en utflykt i närområdet. Samtidigt är det tidskrävande att packa upp och ner allt, i och med det blir det mindre tid att bara hänga. Nästa gång kan det vara idé att få mer tid över. Det är viktigt att komma ihåg att allt tar sin tid. Laga mat, diska, gå med ungar till toan, tvätta kläder osv osv.

Även om Tuva vid ett antal tillfällen, särskilt på serpentinvägarna, klagar över att hon mår illa så har barnen skött sig väldigt bra. Självklart en del bråk och tjafs men det kunde vara betydligt mycket värre. Plattan har varit en gudomlig pryl att ha med, den har sysselsatt dem många timmar i bilen. Även sagor och musik har spelats, ett stort antal teckningar har skapats i bilen.

När vi av någon anledning pressat dagarna med mycket tid i bilen har det gått bra, även om vi verkligen försökt att stanna mycket, letat efter lekplatser, varit på vattenland och annat som passar de små, ätit alldeles för mycket glass ochh annat sött, allt för att hålla motivationen uppe.

Jag trodde barnen skulle börja längta hem snart men på det stora hela har de tyckt om att vara iväg, de har levt här och nu. Efter vi lämnat Fam ökade längtan efter övriga familjen hemma något lite. De har också lärt sig en del, numera kan de se var bilarna kommer ifrån när de ser en registreringsskylt. Ett och annat land och huvudstad har också fastnat. Men framför allt tror jag personligen att vi sår ett frö och förståelse för andra länder och kulturer, att det ligger någonstans och väntar till de blir större.

FAKTA

Färja:

Karlskrona-Gdynia, 4-bäddshytt med fönster, 2705 kr

Disel:

Polen, drygt 8 kr/liter. Heter diesel och ON, svart färg på handtagen.

Slovakien, 10 kr/liter, använde normal och ej premium. Blev rekommenderad det.

Österrike, ca 10 kr/liter.

Mat:

För 120 kronor i Polen har vi fyllt upp matförrådet väldigt bra jämfört med Sverige.

En öl i matbutiken kostar från ca 4 kr och uppåt för 0,5 starköl i Polen

Inträde för två små barn och två vuxna i Park Wodny (vattenland i Krakow) knappt 400 kr för heldag.

Snabbmat i Polen (pizza, burgare, pasta bolognese och dylikt) för tre personer inklusive dricka, runt 100 kr.

Tre pizzor i Slovakien, 160 kr.

Två vuxenportioner och två barnportioner på okej restaurang i Heilingeblut, 53 euro.

Biltullar:

Polen, ca 60 kr för 15 till 20 mil.

Grossklockner Hochalpenstrasse, endagars 35 euro.

Italien, ca 200 för två till tre timmars körning på fin motorväg.

Frankrike, ca 1000 kronor för att åka motorväg från södra till norra delarna.

Stora Belt Danmark, knappt 400 sek.

Öresundsbron, Sverige/Danmark, 490 sek.

Bilparkering:

Heldag i Oswiecim, Polen, 20 kr. (Polen har väldigt många bevakade parkeringar.

En timme i Zakopane, 6 kr.

12 i mindre slovakisk by, ca 60 kr.

Camping:

I Polen, 100-200 kr, varierande men generellt ok standard.

I Slovakien, 150 kr, enkelt men helt rent och fräscht.

I Österrike, Wien 225 kr. Schystt kvalitet men tråkig camping. Andra campingar runt 30 euro.

I Tyskland, Berechtgaden, Allweg camping 35 euro.

I Italien Alpin Park Sappada, 33 euro, mycket fräscht.

Holiday och village Belgien, 19 euro för två nätter. Hyggligt fräsch men inte särskilt rolig. Gångavstånd till stan.

Landsbygdcamping i Holland, 160 kr.

Camping Blåvand (fint & fräscht), Danmark (inklusive äventyrsbad och lekland), runt 450 sek.

Övriga attraktioner:

Kasprowy wierch cable car i Zakopane, ca 140 kr tur och retur för en vuxen.

Kabinbana Zell Am See, Österrike, runt 500 sek.

Användbara länkar

Stena Line

Park Wodny Krakow

Kasprowy Wierch cable car

Vår resväg under Europe tour 2016.
På färjan mot Gdynia.
Lunch längs motorvägen, Polen.
Camping 215 i Katowice, Polen.
Kvällspromenad i Katowice, Polen.
Lummig och fin lekpark i Katowice, Polen.
Även de små fick en liten undervisning i den grymma historien.
Tynn och Tuva i lekparkshimmlen i Zakopane, Polen.
Det blåser på över 2000 meter i Zakopane, Polen.
Upp i molnen Zakopane, Polen.
Bergskammen på berget i Zakopane, Polen.
Trähus i Zakopane, Polen.
Gammal timmerhus från sagans värld vid Tatrabergens kant i Zakopane, Polen.
Carolina låter oss provsmaka korv och skinka i Zakopane, Polen.
Fam i Biohimmlen och letar kravprodukter i Zakopane, Polen.
Stora timmerhus i Zakopane med många
Kanadensarna som kört genom
Nyanlända in i Slovakien.
Fam och Tynn på vandring i Hrebienok, Slovakien.
Camping Rijo Tatranska Lomnica Slovakien.
Blomsterprakt i Podbadske Slovakien.
Inköp av lokala matprodukter mitt i skogen, Podbadske Slovakien.
Tynn njuter av vattnet och bergen i Podbadske, Slovakien.
Härligt forsande vatten Podbadske Slovakien.
Lidl upplevde vi som en lyxig matbutik i Slovakien.
Fiskmiddag längs motorvägen i Slovakien.
Gregor från Polen visar sin lastbil.
Delar av borgen i Orava ligger ordagrant på klippans topp.
Slottet i Orava sett från byn.
Slottet i Orava från insidan av muren.
Solnedgång över alperna i Berchtesgaden Tyskland.
Solnedgång över alperna i Berchtesgaden Tyskland.
Solnedgång över alperna i Berchtesgaden Tyskland. Sound of music spelades in här. Ser ni likheten?
Svalkande vatten utanför Lofer i Österrike.
Svalkande vatten utanför Lofer i Österrike. Vissa av oss tycker det är lite för kallt.
Bordsskick betyder olika för oss alla. Jordgubbar i Österrike.
Lekpark på bergen i Zell Am See.
Alpäng Zell Am See.
Äventyrsbanan i Zell Am See.
Tuva mästerfotografen på Grossglockner.
Frukost Grossglockner pass.
Grossglockner pass.
Grossglockner pass.
Vägen över Grossglockner pass.
Bikers point Grossglockner, 2500 meter över havet.
Klippa på Grossglockner.
Alphus Grossglockner.
Vägen över Plöckenpass mellan Österrike och Italien.
Restaurangen på campingen Alpin Park i Sappada.
Antipasti hos Stefano på restaurangen i Sappada.
En härlig kväll inne på restaurangen Sappada.
De har känsla för detaljer, restaurangen i Sappada.
Stefano visar hur en italienare pratar med hela kroppen.
Kvarnen från sagans värld i Sappada.
Kvarnen från sagans värld i Sappada.
Lekpark Sappada.
Vandring Dolomiterna.
Sköna Dolomiterna nära Sappada.
Ängsskötsel i Dolomiterna Sappada.
Vandring Dolomiterna Sappada.
Dolomiterna Sappada.
Dolomiterna Sappada.
Brant försvarsställning Dolomiterna Sappada med skjutvärn i berget.
Försvarsställning med grotta i berget Dolomiterna Sappada.
Försvarsställning Dolomiterna Sappada.
Skjutvärn insprängt i berget, Sappada Italien.
Modernt hus Sappada, Italien.
Gammalt hus i gamla Sappada Cima, Italien
Att elda med ved verkar vara tradition i dessa bergstrakter, Sappada.
Vattenbrunn i Sappada Cima.
Vägen in i Borzonasca, Italien.
Lilla fina byn Borzonasca, Italien.
Lilla fina byn Borzonasca, Italien.
Härlig italiensk glass i Borzonasca, Italien.
Sommartider.
Fam handlar i den lilla bybutiken i Borzonasca, Italien.
Finale Ligure, Italien
Tuva på strandpromenad i medelhavet, Finale Ligure, Italien.
Campingen Finale Ligure, Italien.
Lekparken vid campingen i Finale Ligure, utsikt över medelhavet, Italien.
Italienska fordonet nummer ett.
Gränder i Finale Ligure, italienska rivieran.
Lady & Lufsen restaurang på bakgatan, Finale Ligure, italienska rivieran.
Uteservering Finale Ligure, italienska rivieran.
Kvällsvila Finale Ligure, Italien.
Betalstrand i Finale Ligure, Italien.
Allmän Strand i Ventimiglia.
Ventimiglia, Italien.
Fiskare på stranden i Ventimiglia, italienska rivieran.
Stranden Ventimiglia.
Inköp av frukost Fuccacia Ventimiglia.
Fuccaciafrukost Ventimiglia, Italien.
Husvägg Ventimiglia, Italien.
Tät italiensk stad.
Franska rivieran nära Monaco, Yachter i bukten.
Inlandsby Provance, Frankrike.
Picknick i dryga 30 grader i Provence, Frankrike.
Vindruvodlingar i Provence, Frankrike.
Vanligt förkommande fruktförsäljning, Provance, Frankrike.
Saint-Maxime, Frankrike.
Bad i Saint-Maxime, Frankrike.
Promenad,  Figuares Spanien
Lufttorkad skinka Figuares, Spanien.
Don Quijote?
Rast, Tynn blickar ut över de lägre Pyrenéerna.
Gamar seglar på varma uppvindar i de lägre Pyrenéerna.
Gam seglar på varma uppvindar i Pyrenéerna.
Det är dödligt varmt i Pyrenéerna.
Bergformation i de lägre Pyrenéerna.
Typiskt byggmaterial på husen i de Spanska Pyrenéerna.
Stenhusen har blivit vanliga i de spanska Pyrenéerna.
Camping Valle De Bujaruelo Pyrenéerna Spanien.
Camping Valle De Bujaruelo Pyrenéerna Spanien.
Aldrig får man vara ifred, alltid hänger någon på en någonstans.
Frukost vid camping San Nicolas De Bujaruelo, Spanien.
Rio Ara, Pyrenéerna vid camping San Nicolas De Bujaruelo, Spanien.
Tynn & Tuva vid Rio Ara, Pyrenéerna, Spanien.
Rio Ara, Pyrenéerna, Spanien.
Tynn & Tuva vid Rio Ara, Pyrenéerna, Spanien.
Rast längs Rio Ara, Spanien.
Rio Ara, Pyrenéerna, Spanien.
Tynn & Tuva vid Rio Ara, Pyrenéerna, Spanien.
Rio Ara, Pyrenéerna, Spanien.
Rio Ara, romanesque bridge of San Nicolas De Bujaruelo pyrenerna Spanien.
Väg i Pyrenéerna.
Sallent De Gallego på vägen mot franska gränsen.
Överfarten mellan Frankrike och Spanien,  Frontera del portalet.
Nu har vi börjat rulla nerför i den franska delen av bergen.
Offentlig pissoar, Knokke Belgien.
Tynn fyller sju år på en camping i Knokke, Belgien.
På en ganska intetsägande camping i Knokke Belgien, blev allt plötsligt spännande...
Belgien består av många långa sandstränder.
Berg i all ära, men.........
Himlen på jorden, ett lekland!!!
Lekpark Blåvand, Danmark.
Stranden Blåvand.
Tuva i ett blåsigt Blåvand, Danmark.
Tynn i ett Blåsigt Blåvand Danmark.
Snäckskal på stranden Blåvand, Danmark.
Snäckskal, stranden Blåvand Danmark.
Blåvand med westerninspiration.
Legoland.
LegoFriends.
Nyhavn,
Det går runt i karusellen på Legoland.
Äntligen får vi äta sockervadd.
Prinsessan vattnar kungen under teatern i Legoland.
Jag kan flyga - själv!
Fricamping i de småländska skogarna.