Torrö - med barn januari 2017

Publicerat: 2017-03-19 |

Torrö och Lotsstugan – perfekt utflykt för stora och små

Det bjöds på havsörnar, fin skärgårdsnatur och vackert ljus i det yttersta kustbandet, men barnens bestående minnen blev chokladen, stugmyset och sovsäcken.

Resan började hemma två dagar tidigare vid sängdags, när Tynn, sju år, och Tuva, fem år, skulle stoppas om. Då berättade jag att de skulle få en morot, en morot som smakar choklad. Gissa om ögonen blev stora och skrattet kom. Sedan förklarade jag att morot kan vara ett uttryck för att någon lockas att få något, om de utför en viss handling. Och i morgon ska ni utföra något.

Ska man komma till Lotsstugan i Torrö naturreservat utan båt, måste man snällt parkera bilen vid vägbommen och gå de sista fem kilometrarna. Det är här moroten kommer in i bilden. Tynn har egentligen alltid knallat och gått, hon ville inte ens åka vagn när hon var mindre. Tuva däremot, hon kan tycka att det är lite tråkigt att gå längre sträckor. Utöver chokladen är gott om tid och närvaro på barnens villkor viktiga ingredienser för ett lyckat resultat. Det är viktigt att skapa en positiv upplevelse.

Bakom vägbommen väntar fyra kilometer lätt vandring längs Östgötaleden på en slingrande grusväg fram till Torrö by. Hit har de bofasta rätt att köra. Tillsammans konstaterar vi att det är mest tall och gran som omger oss.

- Tallarna är gamla, berättar jag. Titta på den släta barken och de tjocka och knotiga grenarna, riktiga häxfingrar, det är tecken på hög ålder.

Även om pappa försöker vara pedagogisk och smyga in lite kunskap är det betydligt roligare att leka hund. Plötsligt utför jag dressyrövningar med ”Klara” och ”Fido”. Kommandon som sitt, ligg och hit avlöser varandra. När jag kastar chokladbitar över berghällarna och kommenderar - sök - blir det fart i skogen.

Hade vi vandrat här ett halvår senare skulle de flata klipporna där bron går över till Torrö erbjudit fina badmöjligheter. Men nu i januari med några plusgrader är det lätt att avstå. En grupp svanar som simmar runt i vattnet fångar barnens intresse.

- Jag har aldrig varit så här nära en svan, utbrister Tynn med glädje.

Efter ett antal raster och påfyllning av energi knackar vi på den gula tegelvillan i Torrö by. Här ska vi hämta den stora gamla och genuina nyckeln till Lotsstugan, få en dunk vatten och betala de femtio kronor det kostar för en vuxen att sova en natt. Samtidigt passar vi på att gå ner till vattnet och titta till de gamla båthusen. Torrö har varit bebodd sedan 1100-talet. Historieböckerna skvallrar om att redan på 1500-talet fanns det en lotsstation på ön. Under 1800-talet lades den ned och den nuvarande stugan byggdes i början av 2000-talet.

När vi lämnar byn övergår vägen till en skogsstig. Den slingrar sig fram mellan träden, efter en knapp kilometer öppnar skogen upp sig och hav och himmel möts. Här ligger Lotsstugan på en mindre höjd med hällar och vindpinade tallar runt omkring.

Stugans farstu är alltid öppen för alla som vill söka skydd. Med den stora nyckeln öppnar vi dörren till storstuga.

- Vad fint och mysigt, utropar barnen samstämmigt.

- Här ska jag sova, säger Tynn och plockar upp sovsäcken från sin ryggsäck, samtidigt som hon kastar sig på britsen längst in i stugan.

Stugan är en fräsch, liten, enkel och välbyggd timmerstuga. Det finns fyra uppfällbara sovbritsar, en järnspis och bord med pallar. Veden som ingår i priset får gästerna hämta från vedförrådet utanför.

Vi tänder lite ljus och får fyr i kaminen innan vi värmer på vår tomatsoppa med pasta. Med lite ny energi i kroppen ger vi oss ut över klipporna medan mörkret börjar komma. Molnen skingras och stjärnorna tänds en efter en på himlen. Innan färgen övergår från mörkblå och lila till svart glider tre örnar tyst in rakt ovanför oss och de låga tallarna, det är en mäktig upplevelse. Innan vi kryper in i stugvärmen stannar vi till för att titta på mörkret och lyssna på tystnaden. Himlen blottar sig nu helt och är fylld av stjärnor. Vi väntar på stjärnfall och satteliter, men utan framgång.

- Pappa, jag tog med en sak fast du inte ville att vi skulle packa något utöver det nödvändiga, säger Tynn och väntar spänt in min reaktion.

- Hmmm…..vad tog du med, frågar jag?

- Papper och penna, svarar Tynn.

- Så länge du bär det själv utan att klaga, då är all okej, svarar jag.

En stor del av den långa mörka kvällen ägnar vi sedan till att rita och skriva sagor i stearinljusets sken och värmen från kaminen.

Nästa morgon vaknar vi till ett vitt frosttäcke. Den kyliga vinden sätter vår köldtålighet på prov medan vi väntar på att solen ska gå upp under morgonpromenaden. Morgonens största nöje visar sig bli att klättra i de knotiga träden och att stampa sönder isen som lagts sig under natten.

Efter en värmande frukost och den obligatoriska städningen av stugan sätter jag mig en stund för att skriva några väl valda ord i gästboken. ”Det är en plats som gav mig känslan av lugn ensamhet, tystnad och natur, det är en plats att återkomma till,” noterar jag innan den stora nyckeln vrider om låset för den här gången.

Kvädöfjärden, Åsvikelandet och Torrö är tre naturreservat i sydöstra delen av Östergötland. Tillsammans utgör de ett av Östersjökustens största naturskyddade områden. Kuststräckan är förhållandevis lite exploaterad. Inom området slingrar sig ett flertal leder fram och tar dig ut till vindskydd, raststugor och eldstäder. Här finns goda möjligheter till bad och fiske. Området präglas av gammelskogar och odlingslandskap.

Lotsstugan går att hyra för 50 kronor per natt. Ansvaret för bokningen växlar mellan de bofasta i Torrö by.

På väg på vägen.....
Tuvakämpar bestämt vidare på den fem kilometer långa promenaden till stugan.
Man vet inte vad som döljer sig bakom träden.
I Torrö by får vi chansen att titta på de fina båthusen.
Chokladmorot när vi kommit fram till Lotsstugan.
Kvällsljus.
Tuva myser i sovsäcken.
Rast och energipåfyllning.
Tidigt morgonljus.
Nu är vi nära.
Glädje.....på pappas kommando.
Kvällsmys i lotsstugan.
Vad är väl fina vyer när man kan spräcka is.
Tidig morgon.
Eftermiddagsmys i Lotsstugan.
På väg hem.
Tidig morgon.
Jaaa......
Vad ska jag med en lekpark till?
Vi vilar och tittar på skärgården.